Transkribering, vad är det?

Inom den språkvetenskapliga världen är transkribering ett vanligt förekommande begrepp. Transkribering har huvudsakligen två innebörder; delvis åsyftar det nedskrivandet av tal, och delvis åsyftas förfarandet när en text omskrivs mellan olika skriftspråk. Vid transkribering från talat språk, läggs tonvikten vid själva uttalet. Beroende på vad som ska transkriberas, eftersträvas alltid att uttalet ska motsvara intervjumaterialet så exakt som möjligt.

Då transkriberingen är av sådan art att det fordras fullständig exakthet, finns det internationella fonetiska alfabetet – IPA, att tillgå. Om det gäller transkriberingar som kräver mindre exakthet, räcker det att använda sig av olika bokstavskombinationer som har ett allmänt accepterat uttal. När respektive metod ska tillämpas, beror som tidigare nämnts på vilken karaktär materialet som ska transkriberas har. Handlar det exempelvis om intervjuer till större uppsatser eller examensarbeten, är det viktigt att transkribera så exakt som möjligt.

Att tänka på inför transkriberingen.

Olika källor och material kan vara mer eller mindre komplicerade att transkribera, med hänseende till hur väl intervjun är utförd, och på hur förberedelserna inför intervjun sett ut. Två viktiga saker att tänka på vid själva förberedelserna innan intervjun är vilka frågor som ska ställas, samt var själva intervjun ska hållas. För det första är det viktigt att välja bra frågor, men därtill bör de vara sakliga och tydligt formulerade. Valet av plats där intervjun ska ske är också av stor vikt, eftersom olika bakgrundsljud kan utgöra ett störningsmoment som försvårar transkriberingen. Således är det bra att undvika platser där många personer befinner sig.

Andra saker som är värdefulla att tänka på under själva intervjun är att låta den intervjuade tala till punkt samt att undvika allt onödigt prat – slå därför inte på bandspelaren förrän det prat som inte rör intervjun är avklarat.