Historien om Kulbacken – ett Skansen i miniatyr I slutet av 1800-talet fanns det i Sverige ett stort intresse för att samla in bevara föremål från äldre tider. En av de främsta på området var Artur Hazelius, grundare av Skansen och Nordiska museet i Stockholm. Hazelius var språkforskare, lärare och folkbildare och under sina resor runt om i Sverige såg han hur det gamla bondesamhället höll på att försvinna. Många människor flyttade in till städerna, det byggdes sågverk, drogs järnvägar och jordbruket mekaniserades.Idén med Skansen var att besökarna där skulle kunna se hur människor bott och verkat i olika delar av landet och därför flyttade Hazelius dit ett flertal byggnader. Skansen öppnades 1891 och är än idag ett av våra största besöksmål.

I Västervik grundades Tjustbygdens kulturhistoriska förening 1917 och målet med verksamheten var att bygga upp ett friluftsmuseum med Skansen som modell. Under tiden man letade efter en lämplig plats för detta hade föreningen sin verksamhet i Häggbladska huset på Strandvägen i Västervik. Där kunde besökarna se föremål som samlats in.

1926 fick föreningen möjlighet att använda ett område här på Kulbacken och man började flytta hit byggnader. Den första var kvarnen, som kom från Hamra by i Vimmerby. 1933 firade Västervik 500-årsjubileum som stad och då var det även invigning av huvudbyggnaden. Arkitekt var Erik Lundberg och vid invigningen närvarade självaste Gustav V.

Tjustbygdens kulturhistoriska förening drev själva muséet under ett flertal år och först 1986 bildades Stiftelsen Kulbackens museum, där Västerviks kommun och föreningen är huvudmän. Museet heter numera Västerviks museum. Byggnaden blev snabbt för liten och 2006 var det invigning av det nya tillbyggda museet. Prinsessan Christina var närvarande vid ceremonin. Två nya huskroppar byggdes till den gamla, dels en som rymmer naturum Västervik, och dels en stor hall för tillfälliga större utställningar. Under sommaren 2009 visas bland annat utställningen Stenstaden som handlar om stenens betydelse för industri och konst i Västerviks kommun då och nu.

I övrigt är Kulbacken ett besöksmål för hela familjen, och missa inte att gå upp i Unos torn, där har man en fantastisk utsikt över både stad och skärgård. Historien om tornet är också intressant – mer om det hittar ni i turistbroschyren som ni gärna får av personalen.

Historien om Saltmagasinet – ett hus med gamla kulinariska anor. Saltmagasinet flyttades till Kulbacken 1940 och låg tidigare i anslutning till det stora varvet i Västervik. Byggnaden är från 1700-talet och har använts till förvaring av salt, något som Västervik som stapelstad hade skyldighet till. Senare kallades byggnaden Smittska gården och blev rum för resande. Vid samma kvarter vid varvet fanns ett bageri och en bagare vid namn Bengtsson. En av bageriets stora produkter lär ha varit skeppsskorpor, en nödvändighet för sjömän under långa resor. När saltmagasinet flyttades till Kulbacken blev det en kaffestuga och på 1990-talet byggdes huset ihop med ett torp från Norrlandet. Där finns idag restaurangköket. Under 2008-2009 byggdes så Saltmagasinet till igen, och återigen finns det bagare i huset. Nu med ett bredare sortiment än bara skeppsskorpor, er brödkorg till måltiden är ett litet smakprov. Vi har även en brödbod där ni är välkomna att handla nybakt bröd!